detärfintmenändåsåfult

Det känns som att tiden bara går saktare och saktare. Nu när jag plötsligt vill att den ska gå snabbare. Längtan till att få ligga i sängen där hemma, dricka skånerost-kaffe (ordentligt kaffe) och mysa med taxen samtidigt som blaskprogram lyser från tv:n, som man inte bryr sig om att kolla på. Vill att mamma ska sticka in huvudet och fråga om allt är bra och om hon ska sätta på mer kaffe. Vill kunna vandra in till stadens centrum, gå över Nissan, sätta mig på favorit caféet och prata om allt mellan himmel och jord med nära och kära. Samtidigt. Vill jag inte lämna denna stad. Det som finns här, finns inte där hemma. Det som finns där hemma, finns inte här. Klurigt det dära.

Kommentarer

Skriv din kommentar till inlägget här:

Namn:
Kom ihåg?

Mail:

Blogg:

Kommentar:

Trackback
Maria.