Jag undrar om vissa dagar är till för att vara meningslösa. Sådana dagar man tänker att man borde uttnyttja till att utträtta nyttiga saker men i slutändan ligger man fortfarande i sängen och lyssnar på samma vackra musik som alltid rör en på det där perfekta aldrig fullt vanliga sättet. Det kanske är något förutbestämt, att de ska sluta som så att man sprungit runt i sovkläder hela dagen från morgon till kväll. Sådana dagar är fina. Det är nog just därför det kommer så många av just de dagarna. För att de är så fina. Då man får vara hur trött som helst, vara allmänt konstig och icke tillhörande till någonting i hela världen. Det är vackert.