acckkk.

Vad sorglig en tågresa kan bli endast baserad på tankar (och en massa avsked såklart).. Jag vet nu i alla fall svaret på hur jobbigt det är att säga adjö till någon man inte kommer träffa och kunna snacka ut ordentligt med på etthundratjugio dagar... Snacka om en tid för tankar och saknad, inte bara till en person utan många. 

Det kommer gå, det kommer funka men inte speciellt så enkelt som det är att göra en kladdekaka.. nää det kommer bli svårare men helt klart fixbart. För jag kommer hem igen. Jag kommer hem som en ny person men fortfarande som Maria. Jag ser fram emot London som bara den, vill bara vara där nu och leva mitt nya engelska liv som kommer pågå i ett antal månader. Det kommer bli otroligt fint.

Jag va nämligen i Malmö igen idag (igår om man kollar på klockan), sista gången innan London, kollade på Emil Jensen och tog de sista avskeden, sorgliga tyvärr men jag åker inte direkt iväg för alltid, men definitivt sorgligt. För att återgå till Emil, den killen är inte att leka med! Så underbar. Det är inte många som kan prata och beröra som honom. Skulle vilja dela med en specifik.. ja vad ska man kalla det.. låtpratsång? hmm i alla fall några ord från denne pojke: Puss Och Kram

"Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra."





Kommentarer

Skriv din kommentar till inlägget här:

Namn:
Kom ihåg?

Mail:

Blogg:

Kommentar:

Trackback
Maria.